emma helen

Blev hjälplöst förälskad, obeskrivligt tagen, som om jag låg ner på marken och blev slagen. Betraktade ditt leende, när det fångades av vinden och dina ögon av solen, som att svimma på en bergstopp utav svindeln. Varje gång är som den första gång vi sågs, allting har förändrats men du finns kvar.
Allt var som en dimma men nu ser jag klart...


ta mig inte fel... jag är inte olyckligt ledsen, utan så fruktansvärt lycklig!